Nyhet: 2010-02-04
Cirka 10 procent av alla ungdomar på högstadiet utsätts för mobbning på nätet.
- Denna form av mobbning kan vara ännu värre än vanlig mobbning, då offret åtminstone får vara i fred hemma på kvällar och helger. Det säger Ann Frisén, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
- Den som utsätts för nätmobbning – eller cybermobbning - har däremot ingen fristad. Kränkningar kan pågå hela tiden genom SMS eller sajter på Internet, där information sprids otroligt snabbt och är svår att få bort. Dessutom är det ofta oklart vem som är förövare.
Ann Frisén forskar om barns och ungdomars kroppsuppfattning, identitetsutveckling och olika former av mobbning. Hon ingår i ett nätverk med cybermobbningsforskare inom EU och är sedan årsskiftet nationell samordnare för denna forskning på uppdrag av Samhällsvetenskapliga fakulteten.
Vad är cybermobbning?
- Det är mobbning med hjälp av ny teknik, datorer och mobiltelefoner. Framför allt genom sms och e-post eller i chattrum och på Facebook. Ofta handlar det om olika former av kränkningar eller trakasserier.
Ett exempel är Facebookgruppen ”Vi som hatar Stina Johansson”, som blev kulmen på en långvarig mobbning i skolan.
- Den var väldigt svår att få borttagen från Facebook. Det tog hennes föräldrar nästan en månad, säger Ann Frisén.
Vilka är då utsatta?
- Cirka 10 procent avungdomar på högstadiet utsätts för cybermobbning. Det finns en tydlig koppling till skolan, ofta lugnar det ned sig under sommarloven.
Förövaren är nästan alltid någon från samma skola.
- Det är lättare att vara förövare på nätet eftersom man kan skydda sig bakom anonymiteten. Det gör även att en svagare kan mobba en starkare, vilket inte är vanligt vid annan mobbning, säger Ann Frisén.
Upplösningen av gränser är en annan faktor som spelar in vid cybermobbing:
- I de här sammanhangen tar man sig friheter som man inte skulle göra annars. Ingen skulle till exempel komma på tanken att starta en tidning som hette ”Vi som hatar Stina Johansson”.
Hur kan då cybermobbning bland barn och ungdomar förhindras? För föräldrar finns det en del att tänka på, enligt Ann Frisén:
- Vi ska inte vara så naiva när det gäller vad vi lägger ut om oss själva på Internet, till exempel bilder. Det uppmuntrar ju barnen att göra likadant. Dessutom är det bra att visa intresse och be barnen visa vilka sajter de besöker. Att förbjuda dem att besöka olika sajter är ingen bra idé. Det är bättre att lära dem hur de ska bete sig när de är där.
- Det är också viktigt att inte klandra barnen om de drabbas. Det är ju inte deras fel. Vår uppgift är att hjälpa dem att få ett stopp på trakasserierna.
Rent generellt tycker Ann Frisén att det finns en stor naivitet kring de här frågorna i Sverige:
- Alla engelska skolbarn får lära sig: zip it, block it and flag it. Dvs. lämna inte ut information, blockera kontakter och berätta för de vuxna!
Ann Frisen berättade om sin forskning under en av Samhällsvetenskapliga fakultetens soppföreläsningar i veckan.
Se hela vårens program